Milstolpar


13 Maj 2012 föddes vår underbara lilla Lova

torsdag 31 maj 2012

Moster Elin & Anders


För två helger sedan, innan jag hade hunnit bli så väldigt sjuk, så kom moster Elin och Anders hit på besök från Västervik. Moster var väldigt ivrig över att få träffa Lova och det blev kärlek mellan dem direkt. Vilken tur för Lova att vi kommer bo närmare Västervik snart så hon får chans att träffa sin moster ofta. Mjukis-tummen på bilden var en av fin-presenterna hon fick.
(jisses, när jag ser dessa bilder så ser jag att hon vuxit massor sista två veckorna!)

Nu till helgen kommer äntligen mamma & pappa (mormor & morfar) till Gävle. Dem har otåligt  väntat på att jag ska piggna till och orka ta emot dem. Ser fram emot detta besök!


Anders & moster Elin


onsdag 30 maj 2012

Återbesök


I eftermiddag har jag vart på återbesök på sjukhuset.
Började med att jag vart så trött av att ha gått från bilen och åkt hiss upp, att jag näst intill svimmade på en sköterska så dem fick lägga mig ner och springa och hämta juice. Kan ha berott på min konstanta hunger. Sen jag började amma har jag inte vart mätt längre än typ en kvart, det är sant. Är så hungrig att jag inte vet vad jag mer kan äta.

I alla fall så visade proverna idag att sänkan hade gått ner massor, hurra! Blodvärdet var fortfarande lite sådär, dock ingen katastrof men jag ska ändå gå och få järnsprutor på hälsocentralen 2 ggr/v ett tag för att få lite fart på det.

Annars har Lova och jag haft en bra dag hemma. Vi fick besök en stund av Sara & Sara som kom med en jättefin barbapappa-body :)
I morgon kommer Nina och hälsar på. Jättekul att få besök nu efter så lång tid instängd i sängen.


måndag 28 maj 2012

Nybadad


En nybadad liten Lova som absolut INTE tycker om att bada.

I dag har vi haft hembesök från BVC. Vägningen visade att hon gått upp ca 600 g sedan vi åkte hem från BB. Med andra ord äter hon nästan hela tiden förutom när hon sover.

Just nu har vi försöka-vara-vaken-tid för att försöka undervika att hon fortsätter ha sin piggaste tid på dygnet mellan 22-01. Det har gått hyfsat sista dagarna och hon har faktiskt somnat runt 22.30 och sedan bara vaknat för att amma 2 gånger på natten.

Status på mamman är att febern är näst intill borta och att sänkan halverats sedan i torsdags, jippi det går åt rätt håll!!!
I morgon börjar pappan jobba igen så nu är det dags för mamman att klara sig själv med Lova.


söndag 27 maj 2012

Min första Mors Dag


I dag har jag blivit grattad på min allra första Mors Dag.
Tänk att nu får även jag bli firad på denna dag, vilken lycka!

Älskade lilla Lova, hon kan överraska hon (med viss hjälp från pappa).
Jag fick fin choklad och ett kort där det stod att när jag blir frisk
så ska jag få gå på massage.


lördag 26 maj 2012

Tiden efter förlossningen

Jag kände att jag måste fortsätta lite på inlägget under...
OBS, långt inlägg men jag behövde skriva av mig lite.

I det stora hela så är jag jättenöjd med förlossningen i och med att allt gick både snabbare, smidigare och innebar mycket mindre smärta än jag väntat mig. Jag är även glad över att jag klarade mig utan smärtlindring eftersom jag känt mig lite orolig för det där med epidural då man skulle in i ryggmärgen och joxa. Personalen som var med under tiden var verkligen helt kanon så mot dem är jag också jättetacksam.

Vi stannade på BB ytterligare två nätter i och med att jag fick lite blodtrycksfall och dropp och sånt, men sen var det verkligen skönt att få åka hem tillsammans. Jag var så stolt när jag bar ut Lova och vi gick mot bilen. Jag minns att en tant i sjukhusentrén tittade på oss och sa
- Är det en lycklig nybliven mamma? :)
- Jaa, sa jag och jag kan tänka mig att mitt ansikte lyste.



Det värsta för mig var inte alls förlossningen utan det har varit tiden efter...
Samma kväll vi kom hem fick jag feberfrossa men jag trodde att det berodde på att mjölken rann till. Jag blödde även mängder men antog att det var så det skulle vara. Hade ju liksom inget att jämföra med.
Dagarna gick och jag var helt uppe i Lova så tänkte inte så mycket på att jag blev sämre. Tillslut låg jag dock bara i sängen och orkade inte så mycket mer än att se till att Lova fick amma. På söndagen, alltså en vecka efter Lova kommit, ringde jag BB för råd och dem hänvisade mig till rådgivningen (givetvis borde dem tagit emot mig och kollat så allt såg ok ut efter förlossningen). Det blev jourläkare sent på kvällen och därefter skickades vi vidare till akuten, vilket ledde till inläggning i och med att min sänka låg på 200 och mitt järnvärde på 79. Det var verkligen jättejobbigt att ha med sig Lova, inte för att hon var jobbig utan tvärt om var hon jätteduktig och lugn hela tiden, men jag ville inte att min älskade en vecka gammla bebis, skulle behöva vara i den miljön. Vi fick i alla fall ett eget rum att vänta i på akuten med tanke på Lova.
I och med att jag varit förkyld under 5 veckor innan förlossningen misstänkte dem att jag hade lunginflammation och därmed la dem in oss på lungavdelningen. De följande två dagarna var hemska. Där låg vi, jag och lilla Lova och lyssnade på gamla rosslande KOL-gubbar som hostade i rummen intill. Läkarna verkade inte bry sig om mitt låga järnvärde och sa att dem inte kunde det där med blödningar i och med att deras område var lungor. Tur att vi hade pappa Fredrik som var helt underbar och hela tiden fanns till hands.
Tillslut reagerade sköterskorna över att inget gjordes och efter dem kallat på jourläkare fick jag två påsar blod. Dagen efter skrev jag ut mig själv i ren frustation.

Dagarna som följde ägnade jag åt att ringa runt för att få rätt hjälp. Jag kom i kontakt med BB igen och fick till ett besök men inte heller då ville dem göra någon undersökning för att se om orsaken till mitt tillstånd hade med förlossnigen att göra. Dagen efter, åttonde dagen med 39 graders feber ringde jag hälsocentralen. Träffade en jättebra läkare där som sa att jag skulle kräva en undersökning hos gyn. Ytterligare en dag senare fick jag komma upp och göra en undersökning och den visade att det inte alls såg så bra ut. Jag fick ny antibiotika och nu hoppas, hoppas, hoppas jag att dem hittat rätt orsak till vad som gjort mig så dålig.

Jag känner mig ledsen och besviken över hur sjukvården kräver att man som patient måste vara så drivande och aktiv för att man ska få hjälp. Jag brukar inte klaga men det har verkligen känts som att ingen velat hjälpa mig. Kanske borde jag kollat upp mina rättigheter, som tex att jag hade rätt att vända mig till gyn direkt utan remiss tiden efter förlossningen men jag tycker det känns lite skumt att ingen av alla läkare jag var i kontakt med, själva tänkte tanken att detta kunde vara en följd av förlossningen.

Tråkigt att så många dagar gått till spillo men men nu blickar vi framåt! I dag har febern stannat på 38 och jag hoppas att jag orkar ta emot fikagäster till veckan och att Lova och jag snart kan möta upp andra mammor i Boulongern.

Mina älsklingar som fått hänga med på så många läkarbesök,
Tusen tack för att ni finns och för att jag får ha er hos mig...

fredag 25 maj 2012

Så gick det till när jag blev mamma


Jag tänkte ge mig på en förlossningsberättelse medans jag kommer ihåg vad som egentligen hände söndagen den 13:e Maj. Fredrik och jag hade vart iväg vid bågskyttebanan där hans klubb ordnade någon tävling. När vi kommit hem och ätit lunch runt 13.30 så började jag känna att något var på gång. Förvärkarna som jag känt av då och då under ett pa veckor var starkare och kom regelbundet med ca 15-20 minuters mellanrum. Det kändes dock overkligt att förlossningen skulle starta nu så jag vågade inte riktigt tro det. Jag gick och pysslade hemma och kom på att jag måste damsuga bara utifall att det verkligen var dags (varför damsuga? som om det var viktigast just då)

Runt kl.17 började värkarna bli starkare och runt kl.18 fick jag börja slappna av, lägga mig ner och andas mig igenom dem. Jag ringde förlossningen och sa hur läget var.
- Alltså det gör ju inte jätteont... men värkarna kommer ganska tätt, typ var 4-5 min, sa jag.
Kanske typiskt kvinnligt att förminska hur det känns.
Barnmorskan jag pratade med sa att jag hade nog inte förlossningsvärkar (hur hon nu kunde veta det) och rådde mig att gå och ta en varm dusch, men sa också att jag var .välkommen in om jag ville.


Tror jag har tappat tiden lite här men strax innan åtta började Fredrik bli ganska stirrig, gick och packade ner sportdryck och mat som jag förberett innan, och så sa han:
- nu ÅKER VI Anna.
- men jag har bara haft ont ett tag, man ska ha jätteont minst typ 10 h, sa jag.
- Du har värkar var 3:e minut, NU ÅKER VI, jag tänker inte förlösa något barn här hemma, sa han.
Nu i efterhand är jag evenerligt tacksam över att han övertalade mig för Lova skulle vara född bara 3 timmar senare.
- Ta inte med väskorna än, vi kommer aldrig bli kvar nu, la jag till, men Fredrik tog med väskorna och även det är jag tacksam för.

Strax efter kl.20 kom vi upp till förlossningen. Jag kände mig nästan lite dum och fjantig för jag hade fortfarande inte insätt att det verkligen var nära.
Barnmorskan sa att hon skulle titta hur mycket jag var öppen.
- ha, det är nog inte mycket sa jag, men det visade sig att det i alla fall var 3 cm.
Hon frågade hur vi ville göra, om vi ville stanna eller åka hem. Vi kom fram till att vi trots allt skulle stanna så Fredrik gick och hämtade väskan som lämnats i bilen (för det var ju verkligen ingen idé att ta med den in hade jag givetvis sagt, för vi skulle ju aldrig bli kvar eftersom jag inte haft ont i 10 h hemma första. Ok jag är rätt envis)

Jag låg kvar i det första undersökningsrummet ett tag och blev sedan flyttad till ett förlossningsrum. Värkarna vart lite starkare men jag använde andningen jättemycket. Försökte även mig på den där dyktekniken där man släpper allt och går in i smärtan. Första gångerna var det lite svårt men sen var jag verkligen helt avslappnad och inne i mig själv under varje värk. Mina värkar kom två och två och efter ett tag tre och tre. Alltså när första värken klingat av tog det ca 10 sekunder och så kom en till, och sen en till. Sen blev det paus. Fick förklarat att vissa kan har det så och man vet inte vad det beror på.

Vi började prata om epidural och jag tänkte att eftersom detta förmodligen bara var början kanske jag ville ha det sen. Hade ju ingen aning om till vilken nivå smärtan skulle gå. Dem ville dock att jag skulle ta en fragmin-spruta nu (blodförtunnande som jag tagit under graviditeten pga propp-risk) och därmed skulle jag inte kunna få epidural på 6 h. Det var inget att göra åt så då föreslog dem ett varmt bad och det tyckte jag lät bra. Jag skulle få bada om ca 30 min (klockan var 22.15 då tror jag).
Nu började värkarna dra igång och jag kände att jag verkligen ville i det där badet innan det han bli ännu mycket värre. Visste ju fortfarande inte vad jag hade att vänta eller hur mycket värre det skulle bli. Trodde ju detta fortfarande var någonstans i början av öppningsskedet. Jag sa att jag kunde tänka mig att prova lustgas en stund och jag fick visat för mig hur det funkade. Fick dock inte ut ett dugg av det. Jag andades några gånger men släppte. Provade igen. Tyckte bara den luktade skumt och kände ingen skillnad alls så jag strundade i den och fortsatte med min egen andning.

Runt 22.30 kom barnmoskan in och skulle titta hur mycket jag var öppen innan jag fick hoppa i vattnet. 
- 9 cm! Du har jättestarka värkar. Det blir inget bad!

Det kändes bra att få bekräftat att detta var starka värkar för då förstod jag att det inte skulle stegra hundra gånger mer. Men jag var förvånad... nästan helt öppen, blir det inte värre än så här? tänkte jag. Man skulle ju ha megaont i minst 10 h och sen ännu värre ont och jag skulle ju behöva massage av Fredrik och dricka gainomax för jag skulle vara så trött. Jag hade ju hittills bara använt andningen och ett lamt försök till lustgas så allt var bra mycket lättare än jag trott. Kan verkligen rekommendera alla gravida att träna andning inför förlossningen!

Nu drog dock värkarna igång ännu mer, kroppen verkligen skakade och det var allt svårare att andas. Så här i efterhand kommer jag knappt ihåg hur smärtan kändes men jag minns de där skakningarna i kroppen. Det var dock en hanterbar smärta vet jag, det gjorde inte alls så där överjävlig ont som jag föreställt mig.

22.55 drog krystvärkarna igång. Jag minns inte smärtan härifrån heller men jag kommer ihåg att jag tyckte att det var häftigt att kroppen liksom skötte sig själv. Det var som andra krafter tog över och jag bara fanns med där. Jag gastade nog endel när jag försökte pressa ut Lova men hade nästan ingen uppfattning om tiden.
En läkare som kommit in nämnde sugklocka och att hjärtljuden gått ner. Jag fick krysta samtidigt som han drog i sugklockan.
- Nu ser vi huvudet, hon har massa mörkt hår! 2 krystningar till så är hon ute.

kl.22.16 kom hon ut. Jag förstod inte riktigt hur det gått till. Jag fick säga hej till henne och känna på hennes lilla kropp men hon skrek inte och var blålila i färgen. Dem klippte navelsträngen och sa till Fredrik att följa med innan skyndade ut med henne.
Jag han nog aldrig bli rädd utan kände på mig att det skulle gå bra. Jag pratade med den barnmorskan som var kvar i rummet. Rösten hakade upp sig, kroppen var liksom chockad av hela processen tror jag.
Snart kom någon in och sa
- Det skriks en hel del där ute nu så detta kommer gå bra.
Efter ett par minuter öppnades dörren och först in var en mycket stolt pappa Fredrik med det lilla knytet i armarna. Jag har aldrig sett honom så stolt, det verkligen lyste från hela hans ansikte. Han la henne på mitt bröst men jag vet inte om jag då verkligen förstod att jag blivit mamma...
Det var så mycket att ta in och det hade gått så fort sen värkarna började. Efter 9 månaders väntan var hon plötsligt här, alldeles perfekt och underbar.

Under tiden vi fick gosa med Lova började läkaren greja med det väntade broderiet eftersom han klippt mig innan han satte dit sugklockan. Jag fick lokalbedövning då, vilket var tur för han höll på ett bra tag med sin nål och tråd och det var inte skönt.

Runt 3-tiden blev vi flyttade till BB-avdelningen. Lova låg tätt tätt, hud mot hud med någon av oss under resten av nattens timmar. Varken Fredrik eller jag sov något, vi låg bara och klappade och pussade på vårt lilla mirakel.

Lova, mamma älskar dig!


onsdag 23 maj 2012

Börjar tröttna nu...

Jag tror jag är ganska tålig, gjorde tex förlossningen helt utan smärtlindring men nu börjar jag bli riktigt trött på att spendera dagarna i sängen. Var och tog prover idag ihen och HB har gåt upp till ok nivå men sänkan hade ökat lite igen och febern är kvar med toppar på 39 sedan en vecka nu. Ska ringa hälsocentralen imon och be om annan form av antibiotika för denna verkar inte bita på mig.

Hoppas ni andra njuter av vädret, det ser underbart ut ute.. Jag längtar efter att få ta ut Lova i vagnen och efter att få visa upp henne för världen.

tisdag 22 maj 2012

Baksidan av "att allt är bra"



Det är fantastiskt att vara mamma. Jag njuter av att ligga och titta på Lova när hon ler i sömnen av någon dröm där hon säkert gör massa tokiga saker :)
Vi har fått mängder med lyckönskningar i form av grattis-kort, presenter och sms och vi har hela köksbordet fullt med blommor. Blir rörd av att så många gläds med oss!

Men det finns också en baksida av "att allt är bra". Första veckan hemma är inte bara njutning, i alla fall inte för mig. Jag blev tröttare och tröttare, låg halvt borta i feberfrossa, hade piss-ont i stygnen, blödde mängder med blod, åt middag ståendes vid köksbänken för jag inte kunde sitta. På något sätt har man ändå ork för sitt barn. Jag ammade och bytte blöjor, kramade och pussade och var verkligen tacksam över att jag fått en helt underbar liten dotter.

I söndags blev det dock jour-läkare, akuten och inläggning. Att man ska vara så envis att man väntar in i det sista med att söka hjälp. Proverna visade att mitt järnvärde låg på 85 (gick sedan ner till 79) och sänkan på 200. Nu har jag fått 2 påsar blod, dropp och penicillin inslangat i armarna så nu börjar det vända. Dem misstänkte att jag hade lunginflammation också och ville egentligen behålla mig för observation under dagen men jag var så trött på sjukhus och ledsen över att Lova tvingades vara med mig i det där hemska sjukhusrummet på lungavdelningen där gubbarna hostade bedrövligt i rummet intill så jag krävde en utskrivning idag. Blev tillsagd att vänta på läkaren till i eftermiddag men jag sa bestämt att jag går nu i vilket fall (envishet är positivt ibland).
- Har redan packat, la jag till.
Då blev det fart minsann. Den sega läkaren kom på 5 min och nu är jag hemma med min lilla familj igen och nu ska vi njuta av varandra på riktigt.

Återkommer med förlossningsberättelsen och lite mer positiva sidor av mammalivet!

onsdag 16 maj 2012

Hon är här nu ♥



I söndags den 13 Maj kl.23.16 föddes vår alldeles underbara lilla Lova.

Hon är 49 cm lång, väger 3358 gram och är alldeles perfekt.

Jag ska berätta om hur det gick till sen men för att hänvisa till inlägget under så säger jag att
allt har gått bra, väldigt bra
och vår liv består nu av ännu mera kärlek, endlös kärlek.



söndag 13 maj 2012

Vad innebär det att "allt har gått bra"?

Det är verkligen baby-boom nu. Facebook har nya statusuppdateringar med bilder på små nykläckta liv varje vecka och det kommer sms från det ena paret efter det andra från föräldrautbildningen om att deras skatter har anlänt :)
Det jag varje gång får höra är att allt gått bra och det känns ju tryggt men jag kan inte låta bli att fundera vad "bra" innebär. Det måste ju ändå innebära vedervärdig smärta och ev lite stygn, men kanske glöms det bort. Det viktigaste måste ju ändå vara att det kommer ut en frisk liten ny underbar människa, och jag antar att det är det som vägs in i det där "allt har gått bra". Jag kan bara vänta och se...

lördag 12 maj 2012

Alkoholfria alternativ





















Under de senaste 9 månaderna har jag fått ganska bra koll på alkoholfria alternativ till drycker.
Det finns faktiskt både vin och öl utan alkohol som är riktigt gott. Rött vin är dock svårare att hitta. De smakar inte alls som vin utan mer som druvjuice. Däremot är det vita vinet på bilden här nedan riktigt gott om det är väl kylt, och även Carlsbergs öl är god. Vill man ha bubbel till lyxigare tillfälle så har Chapell Hill en supergod flaska. Det är nästan så man tror att man fått fel glas med alkohol i för det är så likt i smaken.


Jag har inte alls saknat alkohol under tiden jag vart gravid. Oftast är det nog det där sociala, att ha ett glas att hålla i som man vill åt och då går det jättebra med alkoholfria alternativ. (ok, lite har jag kanske saknat goda viner nu när vårsolen tittat fram och uteserveringarna brett ut sig i solen men det är inte så det känns som någon jättestor uppoffring att avstå)

Jag blev förvånad över att barnmorskorna numera säger att det är helt ok att dricka alkohol när man ammar. Det var ju tydligen super-no-no på mammas tid, men ny forskning visar att det inte alls går över i brösmjölken. Står samma sak på livsmedelsverkets sida. Jag dricker aldrig så mycket i vanliga fall och har heller inga planer på att klunka några mängder när jag har ett litet barn intill mig men det kan ju faktiskt vara trevligt att som omväxling kunna ta ett glas äkta rött till grillningen i kvällssolen i sommar :)

fredag 11 maj 2012

Supersöt bebisklänning



Har precis vaknat upp från min eftermiddagslur. Det blir en stödvila varje dag nu, känns som att kroppen vill passa på att vila och lagra energi för det som komma skall. På förmiddagen han jag dock svänga ihop lite hemmagjort knäckebröd och sedan har jag vart en runda på stan och ätit lunch med gym-kollegan Johanna. Jag fick en jättesöt bebis-klänning i lycka-till och hejdå-present, som jag blev jätteglad för! Så väldigt snällt! Blir rörd när någon tänker på mig så där. Den är från KappAhls newbie-serie. Kommer bli finfin till Loka i sommar.
Ni kommer garanterat aldrig få läsa något modeinlägg innehållandes vuxenstorlekar i denna blogg, men minimode kan det säket bli mer av för jag är redan helst frälst i söta bebiskläder :)



Funderar på att fixa ihop en morotskaka nu bara för att fylla på frysen ytterligare inför kommande fikagäster.
Ha ett trevligt fredagsmys! Här ska det bli tunnbrödsrullar i ugn och glass ikväll.

Tunnbrödsrullar:

Bred smör på ena sidan.
Lägg på tex skinka, ost, tomat, senap samt lite peppar eller något annat du tycker om.
Rulla ihop och sätt in i ugnen till osten smällt och det blivit en knaprig yta (ca 8 min).
Lätt som en plätt när man inte orkar greja så mycket.

Första besöket på jobbet

I går fick jag ett mess från en kollega som bjöd in mig till fredagsfrukost på kontoret :) Mycket trevligt. Vi brukar svänga ihop frukost ibland och jag som redan tröttnat på att vara hemma blev givetvis jätteglad så jag knallade dit kl.8. Det blev vadslagning om när Loka kommer anlända så till listan från igår läggs följande till:




På tavlan fattas ett bud på 23:e Maj från Maria också.
Fler som vill gissa?
Pappa och Anne, ni borde väl komma upp med något datum?

Det börjar bli spännande!
Jag har dock en envis förkylning som klängt sig fast på mig sedan drygt två veckor tillbaka. Därmed hoppas jag nästan att hon väntar någon vecka till med att titta ut för då kanske snor och hosta hinner ge sig. Känns ju lite svårt med den där andningen när jag låter som en gammal rökare då jag andas in genom näsan. Vill helst inte snora på henne när hon kommit ut heller.

Men då påbörjar jag dag nr 4 som mammaledig utan att vara mamma då. I går blev det 8 matlådor och en plåt chokladmuffins till frysen. Får se vad som händer idag :)

torsdag 10 maj 2012

v.40 (39+0)


Då går vi in i v.40 och från att enbart ha längtat känns det plötsligt som att tiden kan få gå lagom fort i några dagar. Det där som hela tiden känts som en evighet som helt enkelt aldrig kommer att bli verklighet, är nu istället inom rimligt avstånd.
Är jag förberedd? Ja det är jag nog, så gott som man kan bli i alla fall. Men en förlossning är ju en stor grej! Tips mottages tacksamt! Jag har fått bra råd från Malins mirakel som gått utbildning till Doula. Tack Malin! Jag ska försöka andas och "dyka" så gott jag kan!

Tänk när jag får ta fram dem där små små kläderna och den lilla kaninen ur förlossningsväskan.. Titta bara på den lilla mössan :)


Gissningar på förlossningsdatum ser ut så här:

Blivande pappan: 14 Maj
Blivande mamman: 18 Maj (Fredrik och min 1,5-årsdag)
Blivande moster: 15 Maj (sin egen namnsdag)
Blivande mormor: 23 Maj (skulle vart min mormors födelsedag), alternativt 19 Maj
Malins mirakel: 18 Maj
Frida: 20 Maj
Cykel-Lina: 15 Maj
MIA: 16 Maj
Mats: 17 Maj
Helena: 21 Maj
Danne: 25 Maj
Maria: 23 Maj
Ölands-Anne: 19 Maj
Helena S: 20 Maj
Blivande morfar: 20 Maj
Blivande farmor: 22 Maj

 
Någon mer gissning?
Enligt min barnmorska föder 80 % någon gång mellan 5 dagar innan och 5 dagar efter beräknat datum. Min mamma gick över tiden 7 dagar med mig men jag vet inte om man brås på sin mor när det gäller sånt.


onsdag 9 maj 2012

Klippt & slingad och redo för förlossning


Har tillbringat 2,5 h hos Linda på Drottningsalongen och nu när min vedervärdiga utväxt är borta är Loka välkommen ut när hon vill. Som sagt räknar jag inte med att ha tid med några långbesök hos frisören de närmaste veckorna efter födsel så därmed var jag orolig att inte hinna innan det var dags, men nu så :) Skönt att bli lite ljusare när det är vår tycker jag.




Loka sträcker och vrider och vänder på sig så mycket så ibland ser magen ut som en vanställd femhörning.

- Vad väntar hon på egentligen? sa Fredrik igår.
:)

Gravid v.39
Men hon kommer nog ut när hon är redo. Jag tror inte på att hålla på att springa i trappor och putsa fönster för att skynda på, utan jag tror det är bättre att låta kroppen sköta sig själv. Har jag väntat så här länge kan jag väl vänta lite till (men inte för länge ;)
Någon som har en gissning på ankomst-datum?

tisdag 8 maj 2012

Då börjar jag då

Ok då börjar jag då. Att vara föräldraledig alltså. Men än så länge är det inte skitkul. Jag har ju liksom inget barn än :) Vad gör man när alla andra jobbar?
Alla garderober, lådor och vinden är redan rensade här hemma för att underlätta för den kommande flytten så det finns inte så mycket sådant att greja med heller. Tur jag har en inbokad lunch med MW på stan så jag i alla fall får socialisera mig lite.

Det får nog bli sedvanligt hemmafruarbete resten av veckan. Dvs bakning och matlagning. Kan nog vara smart att bunkra upp frysen lite.



måndag 7 maj 2012

Föräldraledig

Ja nu är jag föräldraledig. Skumt :)

I dag har jag jobbat sista dagen på myyycket länge och mitt autosvar på mailen säger att jag kommer vara borta tom våren 2013. Jag kommer nog inte förstå att jag ska vara hemma förräns klockan ringer i morgon bitti och det bara är Fredrik som behöver masa sig upp ur den sköna sängen. Nu början den riktiga väntan... 9 dagar till BF men jag gissar på 18 Maj och Fredrik gissar på 14:e. Får väl se när hon själv tycker det är läge att komma ut.

I dag när jag satt på tåget till Falun och kikade ut på skogen som svischade förbi så tänkte jag på vilket förbaskat fint liv jag har blivit tilldelad. Tänk om någon hade viskat till mig för 4-5 år sedan och berättat hur allt skulle vara i dag. Jag hade aldrig trott på dem. Inte ens om jag hade fått önska mig precis vad jag ville hade jag kunnat komma på så här mycket fint. Framförallt skulle jag aldrig kunna hitta någon finare människa än Fredrik.

Kom ihåg att vara tacksam för det ni har, inte bara ibland utan varje dag.



söndag 6 maj 2012

Gravidyoga


Jag har precis vart på gravidyoga på Yogaskolan och det var lika skönt som vanligt. En del i det hela tycker jag är att det är så mysigt att träffa en hel grupp med andra gravida. Det blir liksom en tyst samhörighet mellan alla när man ler lite och utbyter lyckliga blickar som säger "jag vet precis vilken underbar tid du är uppe i".
Jag kan verkligen rekommendera alla gravida att gå en kurs i gravidyoga för att träna andning och avslappning. Det har gett mig hundra gånger mer än den värdelösa föräldrautbildnigen som mödravården erbjöd oss (barnmorskan som var en liten grå tant, illustrerade en förlossning genom att pressa ner en ful docka i en blå stickad livmoder, men jag kan berätta mer om det en annan gång). Nu efter ett par veckor med yogan känner jag mest bara lugn och förväntan inför förlossningen.

Det känns fortfarande väldigt overkligt att vår skatt kan vara här hos oss inom 10 dagar. Jag tänker på hur det kommer vara när hon kommer ut, drar sina första andetag och jag äntligen får ha henne intill mig på bröstet, och på hur hon fortfarande kommer ligga ihopkopplad med mig via navelsträngen. Ändå kan jag inte göra verklighet av de där tankarna. Det känns för stort och för underbart för att förstå. Aldrig har 1,5 vecka känts så långt. Men det kan ju lika gärna vara 3 veckor kvar. Eller tre dagar. Tiden är inte riktigt som vanlig just nu. Den går fort och långsamt om vart annat. Nuet är fantastiskt för jag känner henne skruva på sig där inne och jag ser hur små, små fötter styrker insidan av magens hud, men ändå håller jag på att blir knäpp för det en sådana väldigt lång väntan. Jag kan nog inte riktigt förklara men jag antar att ni som vart med om det vet...

Möhippa och söndagsfrukost

I går var jag på möhippa för Sandra som ska gifta sig om ett par veckor. Eftersom vårt beräknade förlossningsdatum är veckan innan bröllopet så har vi tyvärr inte vågat tacka ja till festen. Inget av alternativen
1)"gå på bröllop med risk för att vattnet går under brudens pappas tal" eller
2) "gå på bröllop med en 2-dagars bebis och ett nätt litet korsstygnsbroderi på ett visst ställe som gör att man inte kan sitta ner under middagen", kändes som något bra alternativ.
Vi har dock tänkt att så länge vi inte är på förlossningen just denna dag så ska vi i alla fall försöka vara med och titta på vigseln i kyrkan för bröllop vill man ju helst inte missa.

I går hade möhippegänget svart-rosa tema.
redo för möhippa!





















Den blivande bruden blev överraskad på gymmet där några av oss jobbar, och fick sedan en finfin utstyrsel inför dagen. Det blev en heldag med massa skoj, som sedan avslutades med god middag.







Idag har Fredrik och jag njutit av vår favorit-helg-lyxfrukost bestående av nybakade fusksurdegsbaguetter med ost, skinka, avokado och tomater. Receptet kommer från Helena baraenkakatill och är superlätt att göra.






Recept

Degen görs kvällen innan:

3 nypor jäst
3 dl ljummet vatten
1,5 tsk salt
0,25 dl vetekli
6-7 dl vetemjöl

Lägg på jäsning med plast över bunken, över natten.
På morgonen när man vaknat går mannen upp och sätter ugnen på 275 grader och så hinner man ligga kvar i sängen ett tag till eftersom det tar en stund för den att bli megavarm.
Vik degen över mjölad bänk och baka ut den till tre baguetter. Vrid till dem lite och vänd sidorna på den mjölade bänken. Spruta lite vatten i ugnen innan du sätter in plåten så får bröden krispigare yta.

Grädda ca 13 minuter.

Klart!

Trevlig söndag!

fredag 4 maj 2012

Uppskatta livet

Sommar 2011

I dag har graderna sjunkit till ynka +3 här i norr.
Jag längtar efter Ölandssommar.
Det ska bli så skönt att åka ner för gott denna gång. Jag kommer slippa en lång återresa och mammas tårar när vi säger hejdå på garageuppfarten. Nu flyttar vi hem på riktigt och jag har aldrig kännt mig rikare. Jag har någon att längta hem till varje dag, någon att sträcka ut handen mot under täcket varje morgon och någon att somna tätt intill varje kväll. Förr trodde jag att kärlek var överskattat men det är precis lika livsviktigt som det sägs. Jag vågar säga att jag är bra på att uppskatta livet numera. Ofta, ofta blir jag tårögd av lycka när jag tänker på allt fint som faktiskt finns runt omkring oss, och ännu mer rörd blir jag när jag tänker på det nya lilla hjärtat som slår i min mage.



torsdag 3 maj 2012

Byggplaner



Tomten på ön där vi ska bygga ser ut ungefär så här i dagsläget.
Inte mycket till trädgård so far, men Fredrik röjde en hel del ris och mindre träd när vi var nere i påskas. Han har dessutom knåpat ihop ritningarna för huset som känns riktigt bra så nu jämför vi offerter från olika leverantörer för att se vart vi kan få bäst pris.  
Själv blir jag mest engagerad när det kommer till husets insida så det är tur att mannen lagt tid på starten. För tid tar det! Jag ska nog inte klaga om jag får laga ett par extra middagar då och då. Han gör en väldans massa annat bra för oss. Tänk vilket kap jag gjorde den dagen jag bokade in en lunch med honom i Sandviken och vi sågs för första gången. Det är dock en annan historia som vi tar en annan gång.




onsdag 2 maj 2012

3 jobbdagar kvar



Jag är nyss hemkommen från en intensiv men givande jobbdag. Har hunnit med att hälsa på flera av mina konsulter, ha ett par lönesamtal, varit på kundlunch, och slutligen haft en intervju på kontoret. Sådana här dagar svischar förbi otroligt fort och jag påminns om vilket roligt jobb jag har. Samtidigt känns det skönt med nedräkning. Jag jobbar bara 3 dagar till. Därefter har jag tänkt ta det lungt en vecka och njuta av egentid innan vi blir tre här hemma. Jag hoppas inte att jag går över tiden för länge för det känns alldeles lagom att vara hemma en vecka innan förlossningen. Ska jag gissa så tippar jag dock på ankomst någon gång mellan 15-18 Maj. Har massa sammandragningar som gör att magen drar ihop sig till en stenhård klump. Enligt barnmorskan är det kroppens sätt att öva sig inför det som väntar :)

tisdag 1 maj 2012

Mera bebis-köp

I eftermiddag är det varit linne på balkongen som gällt för mig, men korta stunder för jag är så varm av mig just nu. Har vart det under senare halvan av graviditeten.

Vi har också vart och köpt babyskydd (bilstol) av en kompis till mig så nu är den på plats i bilen och väntar på Loka :) hihi, tänk att vi nu kommer åka runt med barnstol. Känns fortfarande ovant att tänka sig in i situationen. Måste säga igen att jag blir lika exalterad varje gång vi skaffar något till henne!
Bild från BRIO










Vi valde för ett tag sedan att lägga pengar på en ny vagn (också brio) men har varit mer ekonomiska med andra grejer. När det gäller spjälsäng så har vi målat om en gammal som vi fått och bara köpt ny madrass, och bilstolen blev som sagt inköpt begagnad, dock i mycket bra skick.

Nej nu ska jag ta på mig förklädet och svänga ihop pizza. Vår hemmagjorda brukar bli ruskigt god. Hoppas solen håller sig uppe någon timme till så det kan bli middag på balkongen. Jag älskar verkligen vår balkong!