Gravidyoga

Jag har precis vart på gravidyoga på Yogaskolan och det var lika skönt som vanligt. En del i det hela tycker jag är att det är så mysigt att träffa en hel grupp med andra gravida. Det blir liksom en tyst samhörighet mellan alla när man ler lite och utbyter lyckliga blickar som säger "jag vet precis vilken underbar tid du är uppe i".

Jag kan verkligen rekommendera alla gravida att gå en kurs i gravidyoga för att träna andning och avslappning. Det har gett mig hundra gånger mer än den värdelösa föräldrautbildnigen som mödravården erbjöd oss (barnmorskan som var en liten grå tant, illustrerade en förlossning genom att pressa ner en ful docka i en blå stickad livmoder, men jag kan berätta mer om det en annan gång). Nu efter ett par veckor med yogan känner jag mest bara lugn och förväntan inför förlossningen.

Det känns fortfarande väldigt overkligt att vår skatt kan vara här hos oss inom 10 dagar. Jag tänker på hur det kommer vara när hon kommer ut, drar sina första andetag och jag äntligen får ha henne intill mig på bröstet, och på hur hon fortfarande kommer ligga ihopkopplad med mig via navelsträngen. Ändå kan jag inte göra verklighet av de där tankarna. Det känns för stort och för underbart för att förstå. Aldrig har 1,5 vecka känts så långt. Men det kan ju lika gärna vara 3 veckor kvar. Eller tre dagar. Tiden är inte riktigt som vanlig just nu. Den går fort och långsamt om vart annat. Nuet är fantastiskt för jag känner henne skruva på sig där inne och jag ser hur små, små fötter styrker insidan av magens hud, men ändå håller jag på att blir knäpp för det en sådana väldigt lång väntan. Jag kan nog inte riktigt förklara men jag antar att ni som vart med om det vet...