Idag gick flyttlasset. vi har nu ca en timme kvar till kalmar. Lova har sovit sen vi lämnade gävle med undantag för en kort matpaus så allt har gått över förväntan.
Jag trodde det skulle kännas mer vemodigt att lämna norr men det känns mest bara rätt i hjärtat. Jag har många fina vänner där uppe men jag vet att dem bästa finns kvar. Det är dags för nytt kapitell nu men jag kommer alltid se gävle som staden där jag hittade meningen med livet... Jag har gjort en lång resa där, både uppför och nerför. Nu tar jag med mig det bästa, mina två älsklingar, och åker dit där hjärtat säger att jag hör hemma på riktigt.
Jag är ölänning.
Usch..
SvaraRaderaKänns så sorgligt att jag inte fick säga "hej då" till er innan ni for neråt i landet, men jag vet ju samtidigt att det inte hade varit riktigt klokt att ses eftersom jag fortfarande äter antibiotika och har en envis bakteriell infektion i kroppen. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag skulle smitta Lova eller er. Så..
Hur som. Jag har förstått att bilresan gick bra, det glädjer mig. Jag önskar er allt gott och jag ser fram emot att få se foton på lilla Lova här i bloggen. Ta hand om varandra nu
<3
Massa kramar!!