Kolik?

Vår fina älskade lilla skatt

Som mamma älskar man sitt barn direkt men kärleken växer och nu är mitt mammahjärta alldeles varmt och fullt.
Lova har haft magknip ett tag men senaste veckan har det blivit mycket värre. Jag var ensam hemma med henne tre dygn då Fredrik var iväg på jobb och de nätterna var otroligt jobbiga. Hon var nästan otröstlig och ville äta hela tiden men jag förstod inte att det troligtvis var så att hon förväxlade magknip med hunger så jag fortsatte amma eftersom BB sagt att jag skulle låta henne själv styra mattiderna. Men ju mer hon åt, ju mer ont fick hon och ju mer ville hon äta.
Vi har börjat misstänka att hon har kolik eftersom detta tydligen är symtom för det, ihop med att det onda kommer vid samma tid varje kväll. Självklart är det jobbigt att inte få sova men det värsta är att se henne ha ont och inte kunna göra något åt det mer än att finnas nära, hålla om, pussa och krama.

Nu har vi försökt styra hennes mattider så hon bara få äta var 3:e till var 4:e timme och magen verkar faktiskt redan bättre. I dag har hon dessutom efter flera veckors försök, tagit nappen för första gången och det har gjort underverk för gråten! Vi fortsätter med miniform-droppar och magmassage och hoppas att förbättringen håller i sig. Som tur är har hon världens finaste pappa som är jättebra på att lugna och vagga. I helgen har jag pumpat ur mjölk så pappa även har matat på natten, vilket har funkat kanon.

Om någon har tips och råd kring kolik så tar jag tacksamt emot dessa!


Nappen var visst inte så dum ändå :)