En glad tjej!

Folk frågar ofta vem hon är lik och vi har kommit fram till att hon har mammas ögon (dem får hon ofta komplimanger för) och mammas öron (lätt utstående ;) men i övrigt är hon väldigt lik pappa. Förutom skomakartummen från mamma.

Första tanden tittade fram för någon vecka sedan och nu är nummer två på gång. Därmed ett ständigt dreglande och gnuggande mot tandköttet, men för övrigt lika glad som vanligt! Jag har ännu inte behövt uppleva den där tröttheten som man hör att man som småbarnsförälder ska drabbas av. Lova sover nästan alltid gott om nätterna och nattamningarna går fort. Hon somnar innan hon ens landat på kudden efter nattmålen och sedan ger hon mig sovmorgon varenda dag då hon oftast vaknar någon gång mellan 7.30 och 8.30. Det är bara sista veckan med förkylning som nätterna varit lite mer bökiga med hosta och snor.

Hon fyller våra liv med så mycket mening vårt glada lilla charmtroll!
Man önskar verkligen att alla barn skulle få må bra och vara trygga. Läste en artikel om en mamma i kalmar som tejpat över sin dotters mun för hon inte orkade med hennes glädjetjut. Blir gråtfärdig när jag läser sånt här...
http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/tystade-dottern-med-tejp-(3464247).gm
Visserligen klagade jag för några veckor sedan över att det skar i öronen när Lova färdade av sina glada tjut men det sa jag såklart med glimten i ögat för samtidigt värmer det hjärtat att se sin lilla tjej så glad. Hur kan man komma på tanken att göra något sånt här?? Så fruktansvärt hemskt. Jag tror jag blir ännu mer berörd av barn som far illa nu när jag själv är mamma.